Mellanrummet

Tiden då vi låter oss själva vara i ovissheten. Då vi kopplar ur. Ställtid. Hur ofta tillåter du dig själv att vara i mellanrummet?

Mellanrummet som i konsten kan vara mellanrumsformen, formen som uppstår emellan två eller flera objekt och skapar spänning i bilden Att ägna sig åt mellanrumsformer istället för objektet är ofta det som är mer intressant. Det oväntade.

Mellanrum eller mellantid kan vara skrämmande. Mellanrummet kan upplevas som ineffektivt. Chefer som står och hoppar för att man skall klämma ur sig idéer på nolltid vågar inte lita på processen och vågar med största sannolikhet inte vara i ovissheten. Rädslan för att tappa kontrollen gör sig påmind. I min värld fungerar aldrig den ekvationen. I alla fall inte om man skall komma på nytt spår. Om tiden är för kort, plockar vi fram referenser vi redan känner till och som vi redan sett, tillsammans i något slags samförstånd. Vi samplar. Jag kallar den copy and paste-kulturen. Letar vi efter något nytt måste vi dyka djupare. Då måste vi ge oss själva tid att famla i mörkret och lita på att vi hittar fram. 

För 15 år sen tog jag dykcertifikat. Det var inte en lätt match. Jag fick bokstavligt ge mig ut på djupt vatten. Den infödda läraren på ön i Västindien fick mig att bryta ihop, inte med mening, men han pushade mina gränser innan jag var redo. Polletten hade inte trillat ner hur man skulle blåsa ut vattnet ur cyklopet. Jag fick panik. En annan lärare fick ta över och vi fick ta allt i min takt. När jag väl var nere på 10 meter bland fiskar och koraller var det något jag aldrig upplevt, något jag aldrig sett. En ny dimension öppnade sig. Eufori och total lycka. Det var inte de färgglada fiskarna som var det stora. JAG VÅGADE LITA PÅ MIG SJÄLV! Min egen inre kraft, mitt lugn att jag skulle klara utmaningen. Det var värt djupdykningen. 

Att ge sig ut på djupt vatten utan att veta vart man är på väg kan vara både skrämmande, kittlande och underbart. Att vara i mellanrummet, det okända är något jag rekommenderar alla. Får man aldrig tänka klart en tanke, vända och vrida på den, lägga den åt sidan och återkomma till den, kommer det aldrig komma nya saker. Att vara i utvecklingsprocess, lita på sig själv att man kommer greja det kan vara frustrerande för man vill att saker skall gå fort. Men det är ingen quick-fix, man måste ha mod, uthållighet och vara nyfiken på det man inte vet. Jobba med mellanrummet.

Hur ser ditt mellanrum ut? 

The space in between. 

The time when we leave ourselves in uncertainty. When we disconnect. Set-up time. How often do you allow yourself to be in that space?

The space that in art can be the space shape, the shape that arises between two or more objects and creates tension in the image. Engaging in space in between instead of the object is often what is more interesting. The unexpected.

Spaces or intervals can be scary. The gap can be perceived as inefficient. Managers who stand and jump to squeeze out ideas in no time don’t dare to trust the process and most likely don’t dare to be in uncertainty. It reminds you of the fear of losing control. In my world, that equation never works. At least not if you are going to get on a new track. If the time is too short, we pick out references we already know and we have already seen, together in some kind of consensus. We sample. I call it the COPY and PASTE CULTURE. If we are looking for something new, we must dive deeper. Then we must give ourselves time to dig into the dark and trust that we will find our way.

15 years ago, I took a diving certificate. It was not an easy match. I literally had to go out into deep water. The native teacher on the Caribbean island made me break down, not by meaning, but he pushed my limits before I was ready. How to blow the water out of the swimming goggles just didn’t click for me. I panicked. Another teacher had to take over and we had to go to the children’s pool to take everything at my pace. Once I was down to 10 meters among fish and corals, it was something I had never experienced, something I had never seen. A new dimension opened up. Euphoria and total happiness. It was not the colorful fish that were the big thing. I DARED TO TRUST MYSELF! My own inner strength, my peace that I would meet the challenge. It was worth the deep dive.

Going out into deep water without knowing where you are going can be scary, tickling and wonderful. Being in the space of the unknown is something I recommend to everyone. If you never get the time to finish a thought, turn and twist it, put it aside and return to it, there will never be new thoughts. Being in the development process, trusting yourself that you can do it, can be frustrating because you want things to go fast. But it is not a quick-fix, you have to have courage, perseverance and curiosity about what you do not know. Work with the unknown space in between.

What does your in between space look like?